söndag 14 juni 2015

Stanage Edge

När jag har varit här förrut har jag gått den enklare vägen (höjdmässigt, inte längdmässigt) från Sheffield och Redmires över hedarna tills jag nått klippväggarna vid Stanage Edge. Denna gång kom jag från andra hållet och måste således klättra upp vilket inte var det lättaste! Helt svettig blev jag med skakiga lårmuskler. Men det var kul! Och vilken utsikt!

Uppstigningen ser förrädiskt lätt ut i början ...
Men sen, hujeda mej! Världsberömt ställe för klättring. Språk från alla världens hörn hördes.
Utsikten över dalen.

Stanage Edge en bit ifrån.

Några klättrare från Irland med all packning.

Sista biten upp, usch. Inget vidare för en höjdrädd som mej!



Vägen till Sheffield












Ser ni den lilla stugan där i mitten? Därifrån började det klättras uppåt ...









3 kommentarer:

Monica sa...

Så spännande! Och så vackert! Förundras över hur vackert ni bor, det finns en sådan fantastiskt natur i mångfald. Jättefina bilder! Och hoppas du har vilat ut nu efter en intensiv vecka här:-).

Steel City Anna sa...

Ja jag får nog ändå säga att detta slår Stockholm, det har blivit för mycket folk och bebyggelse för min smak och jag har fått en ny uppskattning för de extremt stränga brittiska byggnadslagarna, de vet nog vad de gör!

Monica sa...

Ja de är kloka och har förnuft på ett mycket bra sätt som gynnar alla!