Moral

30e september har varit solig med sandalväder. Jag som tagit fram min höstkappa och dessutom virat in mej i en av alla mina sjalar sprang mellan alla möjliga möten och svettades. Men det var trevligt med sol. Den sista vackra sommardagen innan höstens stränga kyla, sa min kollega poetiskt. Så kan det kanske vara.

En spännande, stressig dag fick så avsluta september. Än sån där dag som man känner att man växer lite lite grand, så där som man kände hela tiden när man var liten och lärde sej läsa och cykla, säga ifrån och kompromissa för första gången. Där, på ett av mötena i den jättestora fåtöljen, funderade jag så över hur det faktiskt går att byta stol med andra människor. Ett teoretiskt hela havet stormar där man kan krypa in i hur det känns att vara någon annan. Hur vinklar kan utforskas och integreras i den stora planen. Att man verkligen kan se spektrumet av livet i en enda fråga. Visst har jag tänkt så förr, men aldrig sett det så påtagligt som idag. Jag är verkligen oerhört imponerad av många av de människor jag möter i mitt jobb. Politiken tänker jag, tänk om politiken gick till på samma sätt.

Livet blir intressantare, men varje problem blir tidskrävande att lösa och varje åsikt svår att hålla fast vid. Vad blir det kvar, när man kan vända och vrida på allting så att ingenting är sant och ingenting falskt, när allting är bra och dåligt samtidigt för olika människor? Vilket ljus ska leda beslutet? Tanken, känslan? Budorden, FN's mänskliga rättigheter, makthavaren? Moralen? Men även den kan man vrida och vända på. Det intresserar mej det som påven sa, att avsaknaden av en absolut sanning och därmed en moralisk kompass är människans största problem. Jag undrar om människans instinkt är alldeles lika, men formas olika av livet. Den där instinkten, kunde den möjligen vara absolut under lager av manipulation och nitar och rutiner och ovanor och rädslor? Det är spännande att jämföra vår kultur nu med hur vi tog beslut förr i tiden, när det fanns en annan överhet, andra regler och ett krav att tro på en absolut sanning. När jorden var platt och det satt små barn i mannens spermier, redo att hoppa ut och när alla skulle lära sej katekesen. Så fanns det kanske en absolut sanning - men det var ändå aldrig samma sanning.

Så går mina tankar i fåtöljen, där instinkter och tankar, individuella sanningar och känslor flätas samman i en tråd som löper stadigt mot ett gemensamt mål. Alldeles som ett mirakel.

September avslutades bra. Det har varit en omvälvande och annorlunda månad med valet i Sverige, påven som kom in i min TV och vardag och startade en tankeprocess, sommarlandet som blev verklighet, Maratonloppet genom stan, svåra dilemman, svenskt smörgåsbord hos mej och besök i Chesterfield. Så ska livet vara. På sin spets.

På hemväg genom myllrande Fargate kikade jag in på John Lewis. Där, där fann jag personalen i full gång med att bygga upp julpyntsvinterlandet.Då börjar julen för mej. Det må vara 23 grader varmt, men finns det julpynt finns det jul. En högst individuell sanning.

Den här stan

Sheffield glänser i kvällssolen

Spårvagn åt ena hållet. Spårvagn åt det andra. Möte. Rapportskrivning. Kort promenad. Buss. Kolla upp koll. Att allt står riktigt till. Komma oannonserad. Mera spårvagn. Fylla i formulär. Telefonsamtal. Brev. Problematiskt möte. Följs av roligt möte. Resonemang som innehåller kommentaren - 'om det är problem så ringer jag polisen, eller Anna', från en dam vi stödjer. Vi är liksom likvärdiga instanser. Det är ganska pressande, och samtidigt ganska rörande. Besöker platser jag inte varit på länge och det känns som igår. Livet är ögonblick. Växlar mellan att känna mej som en militär rustad för krig och en mysmormor. Jag går nerför en lång backe på väg mot den sista spårvagnen hem, i duggregn. Jag känner mej trött och som minst 75 i levnadsår. Då stannar en lastbil precis när jag ska gå över gatan och en kille som jag i mitt 75-åriga sinne tänker är ett barn tutar och ropar 'Do you want a lift darling'.

Och jag tänker att jag trots allt inte ser ut som varken en militär eller mysmormor. Och att man fortfarande kan bli tutad på tycker jag piggar upp livet lite grand. Jag vet inte vad Gudrun tycker om det. Jag får kolla upp det innan jag går med i partiet.

Nånstans långt ifrån letar sej en gammal Strömstedt-låt in i mitt huvud. Den här stan, nynnar jag, är vacker.

Skyskrapan

Nu är den färdig! Skyskrapan i city. Där högst upp skulle jag gärna bo. Titta här så tjusigt.

Sverige i engelsk TV

På engelska Channel 4 går den ganska fåniga serien Coach Trip, där ett gäng britter åker på bussresa genom Europa och gör mer eller mindre underliga aktiviteter under resans gång och röstar ut varandra par efter par ala Robinson. Det som fångade mitt intresse för denna serie var att fyra avsnitt spenderades i Sverige - närmaste bestämt i Göteborg, Jönköping, Stockholm, Norrköping och Finlandsfärjan till Helsinki.

Det är alltid roligt att se vad som uppfattas som typiskt svenskt. Och enligt Coach Trip - passagerarna är det:

ABBA
Julriicka Djonson (Ulrika Johnson)
Rotten Herring (Surströmming)
Nyckelharpor
Bjorn Borg och
Minigolf

Nästan alla spyr av surströmmingen. Två personer vägrar att bada i Vättern som de tror är havet för att det är för kallt. I Yunnkoooping blir alla besvikna för att både simhallen och tändsticksmuseet var stängt. Och svensk terapi är tydligen att gå på glödande stenar, det fick deltagarna också prova.

Att Norrköping kallas för Sveriges Manchester fick jag lära mej, men att Stockholm är Nordens Venedig och Göteborg Lilla London har jag hört förrut, men trodde nog att det var trevliga omskrivningar som stannat i Sverige. Men se, det är sånt som turisterna har snappat upp.

Jag är osäker på om man kan titta från Sverige men englandsläsare kan iallafall klicka här för att komma till programmen.

Kultur

Man skulle förbjuda partier som är antidemokratiska, säger en person i min närhet. Men man kan inte förbjuda antidemokrati genom att vara antidemokratisk själv, menar jag. Saker och ting försvinner inte av förbud eller av att de helt enkelt blundas för. Då blir det revoution så småningom, tänker jag vidare, med våldsamma medel eftersom andra medel motats bort. Fast när jag funderar vidare på det så undrar jag hur det ska gå till. Om skåne-demokrater, skara-demokrater, finansvärlds-demokrater, dansk-demokrater, englands-demokrater, italien-demokrater och tysk-demokrater, om de skulle samarbeta, vart skulle de för det första ta vägen? Och vem skulle de visa ut vart? Kanske till Grönland. Men där finns det säkert Grönlands-demokrater. Och isbjörnar.

Ja, låt dem tvista demokratiskt i riksdagarna och utskotten om vem som har mest rätt att vara på rätt plats. Så har väl folk alltid gjort, tills de tröttnar och får nåt bättre för sej. Och så börjas det nån annanstans. Bert fortsätter med sitt Sommarland och börjar fundera på sin diet i reality-matprogram och debatterar Melodifestivalen. Ian fortsätter att provocera i förmiddags-TV med Malou. Och tar kontakt med det nya partiet. Så går det i cirklar.

Och under tiden fortsätter livet. Kulturmötesfortsätter.Kultur i Sheffield - på marknaden samsas kultur från Marocco, Italien och Philippinerna, och på en av bilderna går det helt säkert en på svensk kultur bärandes person

Chesterfield

Bara 10 minuter med tåg tar det att åka på utflykt till söderliggande småstaden Chesterfield, känd mest för kyrkans lutande spira och den stora marknaden, en av Englands största. Marknaden besöktes, så även kyrkan och det var en trevlig dag och skönt att ta en liten paus från Sheffield som idag översvämmats av både studenter och fotbollsfans.

FolklivDen kända marknaden startades på 1100-talet och har hållit igång sen dessSpiran måste man fota naturligtvisInne i kyrkan

Shopping och skyltfönster
Byggnader och järnvägsgubben George Stephenson

Paradise Square

Ett av mina sheffieldska favoritställen: Paradise Square bakom den anglikanska katedralen. Anlagt på 1700-talet och de flesta av de vackra husen är kvar, byggda av flera herrar från familjen Broadbent som är ett så härligt efternamn. Torget användes för politiska möten under en tid, och flera krukmakare hade sin verksamhet här i början av 1800-talet.På en sån här gata känns det som att kliva tillbaka i tiden
Det är alltid lugnt och tyst här på kullerstenarna. Flera advokatfirmor använder husen numera men jag ser nästan aldrig nåt folk här, trots alla bilar på parkeringen. Det fanns förr en balkong på huset i mitten där pelarna fortfarande sitter där talaren kunde hålla tal ifrån på politiska möten.

Att hjälpa en mäniska är inte att tycka synd om henne, utan att respektera henne

För livslärdomar. Måste ses. Elvis i Glada Hudik, avsnitt 1.

Indiansommar

Jag längtar efter höstfärgerna, de har inte riktigt kommit ännu. Är det mycket sol tar det längre tid. Men eftermiddag har det spöregnat. Så snart kanske. Tänk så fin den här bilden hade varit i höstfärger ...

Finally it's happened to me!

Finally it's happened to me! Tomaterna har blivit RÖDA! Och jag nynnar den här hysteriska sången.

Smoourgårsbooaard

Efter att några engelska kompisar tjatat i månader om att få äta riktiga svenska köttbullar så ordnade jag ett riktigt traditionellt smörgåsbord igår kväll. Det blev över förväntan uppskattat! Jag gör vad jag kan för att sprida de trevliga delarna av Sverige i dessa tider, för tillfället det vill säga mat och mej själv, och möjligen Gudrun.

Janssons frestelseAnnas köttbullarBilbevis - till och med sillen gick åt, bara två bitar kvar!Krustader har jag faktiskt aldrig ätit i Sverige men det var det enda svenska de hade på Sainsbury's exotiska hylla så jag tänkte att det måste vara en utomlands-hit. Och det blev jättegott med caviar, räkor, creme fraiche, rödlök och någon droppe citronsaft. Jag fick göra nya i flera omgångar - jag ville inte göra för många på en gång för de blir lätt blöta i botten.Kaffe i finaste mumin-porslinet och Kopparbergs cider som finns att få tag på överallt här numera.JordgubbstårtaGravad lax hade en vän fått tag på i Skottland och så hade jag vanlig rökt lax också samt sallad, knäckebröd, kex, Jarlsbergost och dansk salami (närmaste svensk ost och korv jag kunde komma, att ysta egen ost och stånka korv har min husmorsentusiasm inte riktigt kommit upp i ännu).

Som bonus: en fantastisk Elvislåt med passande text! I'm just mad about the smorgousbooard.

The clever hopes expire, of a low and dishonest decade

Går upp klockan sex. Städar och pysslar lite och tänker på att folkhemmet, det var en trevlig ide som nu är förbi. Det är synnerligen trist när bra ideer inte fungerar i praktiken. Nynnar på den här låten:



Duggregnet mot fönstren. Jag tänker att det här är en dag då jag nästan inte orkar gå till jobbet. Men det gör jag, lutherskt. I finaste mötesbyxorna som jag strykt ordentliga veck på. Sitter på bussen ut i förorten till ett viktigt möte. När jag går av bussen håller en man ett spontant tal om hur vi måste lära oss att älska varandra igen, och skyller allting på Thatcher att vi inte kan det längre. Jag funderar en stund på om han är galen, men det är lite svårt att säga. Jag kommer för tidigt till mötet och småpratar om skor med en sjuksköterska. Jag tänker att om jag hade varit i Sverige nu så hade vi pratat om VALET.

Jag tänker att det är ganska skönt att inte prata om det. Det var inte så länge sen det var val i England och ingen vann. Vardagen rullar vidare. Men här har den ekonomiska krisen fortfarande inte släppt sitt grepp. Det är hårda tider. Det går ändå.

It's the end of the world as we know it. And I feel fine.

Sommarland

Vårt svenska folkhemsideal
är nu slut, kaputt och förbi
Det är resultatet av ett val
och valde, det gjorde vi

Bert och Ians Sommarland
har blivit verklighet
Vissa får inga åkband
regeringen bestämmer det

Vår nya statsminister blir inte kvinna
och feministerna räknas inte ens
Det är inte lätt att vinna
om man knappt nämns

Ohly vägrade smink
med vågmästarens namn
Kanske en positiv kämparglödsvink:
Gudrun fick iallafall mandat i Simrishamn

Alla förlorare kan begrunda
demokratins beslut
Monas replik får avrunda:
'Jag har varit med om det här förrut'

Världens lataste land

Utan att riktigt kunna sätta fingret på det säger mej påvebesöket någonting alldeles brännande viktigt om idag, och jag kan inte sluta tänka på gårdagen.

Medias oproportionella makt, människors olikheter, passion, vad som är viktigt för individen. Jag är alls inte ute efter något lismande eller jublande från svensk press. Jag önskar mej helt enkelt en objektiv rapportering. Vi hörde om terrorhoten och säkerhetspådraget i samband med påvens Londonbesök. Vi hörde om protestmarscherna och pedofil-skandalerna. Och det är helt riktigt. Men att helt och hållet missa glädjen och alla de människor som kommit för att fira sin tro och sitt liv, det tycker jag är väldigt konstigt.



Det verkar som att England gjort upp med sin historia medan vi är kvar på Gustav Vasas tid. Precis som 80-talet här är över medan det upprepas i Sverige som har fått Jan Björklund som vår egen Thatcher.

Och att svenskar i den här artikeln säger att det är skönt att kunna rösta i Gallerian medan man handlar, annars hade man inte orkat, när människor riskerar livet för sin rösträtt i Afghanistan, det är så pinsamt att jag inte vet vart jag ska börja. Men det säger någonting om Sverige.

Den ignorerade påven, de lata shoppingröstarna, Folkpartiets svart eller vitt politik - det säger någonting om Sveriges oförmåga att se och uppskatta olikheter, kulturer, skillnader i livssynen.

Det var länge sen vi var världens modernaste land. Istället förvånar det mej inte om vi ikväll istället blir världens mest Sverigedemokratiska och isolerade land, trots att vi har alla förutsättningar. Det finns ingen censur i Sverige, världen ligger öppen för oss. Att så många missar den möjligheten verkar bero på okunskap eller ren lathet. Det är lika illa i vilket fall. Men får det parti som det skrivs och pratas om mest i media över 4 procent av rösterna, då skäms jag.

Innerligt ber jag att jag har fel. På både katolskt och lutherskt vis. För säkerhets skull.

VÅGA VARA FEMINIST PÅ VALDAGEN!

En 83-årings välsignelse

In se name of se fatter, se son and se holy spirit.

En 83-åring med stark tysk brytning utanför Westminster Cathedral i London välsignar en publik av tusentals jublande ungdomar.

I svensk press, förutom en notis om att påven utsatts för terrorhot, skrivs ingenting, inte ens i kristna tidningen Dagen. BBC och the Guardian har påvens besök som en toppnyhet. Sky visar mässan som 'Breaking News'.

Är det det? Är det breaking news? Påven bad om ursäkt för de 'onämnbara synder' som begåtts av kyrkans män mot barn. BBC direktsänder mässan och kommentatorerna rapporterar förtjust vilket varmt mottagande påven fått. Samtidigt startar den sekulära protestmarchen i city.

I svenska tidningar står det istället om vår nya version av Ian och Bert högst upp på sidan. Om Feministiskt Initativ står det ingenting. När jag söker på engelska google 'the Swedish Election' blir första träffen en artikel om ovan nämnda parti och sitationen i Malmö: The local paper in Malmö, the country's third-largest city, publishes a Google Map marking all the shootings in the city – there have been 46 this year, though no one has been killed. What on earth is going on in this tranquil, ordered and progressive country? frågar sej journalisten.

Landsbygdssverige liknas i artikeln vid småstads-USA, där extremistiska åsikter frodas och det inte finns någon att nöta fördomarna mot - utanförskapet är stort och avståndet till huvudstaden är så långt att det känns exotiskt. Sverige har blivit mer likt Texas än smältdegels-New York.

En annan journalist i artikeln intervjuas: Sweden is still an extremely conformist, authoritarian society, where opinion formers and politicians move together like a shoal of herring. The whole shoal can change direction in a flash, but not one herring dares swim anywhere on its own.

Gudrun Schyman är iallafall en outsider sill. Men eftersom hon överhuvudtaget inte släpps in i stimmet, verkar det som om hennes ansträngningar att simma motströms inte ens märks.

Påven menar att den moderna människans oförmögenhet att tro på en absolut sanning, en absolut moral, är det största problemet. Hur ska vi veta vad som är rätt och fel när allting är relativt och vrids och vänds på?

Maken frågade om jag ville följa med till Birmingham imorgon och bli välsignad av påven, men det ville jag inte. Jag vet inte vilken publik jag skulle känna mej mest hemma i, den som kritiserar påvens åsikter om lika rättigheter för alla, kvinnliga präster och abort, eller den som vill öppna sitt hjärta för guds välsignelse. Jag har en känsla av att jag skulle bli en ensam sill.

Och ändå, hemma i mitt eget kök, när jag hörde påvens välsignelse med tysk brytning, kände jag en underlig känsla av värme.

Världen är synnerligen svår att få ihop, men trots alla motstridiga känslor och åsikter så är 83-åringens välsignelse det mest vettiga jag hört och läst idag. Och dessutom, när jag tänker med hjärtat, är jag mycket nöjd med den röst jag redan lagt på FI.

Uppe i varv

Engelsk frukost - mascara - välja en trevlig scarf - ha personalmöte - långlunch - göra schema - kundmöte - förbereda för måndagens möte - bli förkyld - gå hem i lätt duggregn - diska - lägga i en maskin tvätt - laga mat - storhandla - en kopp te - fotbad och Flickan med pärlörhänge - och efter det, lite grann, har jag lugnat ner mej. Då tar maken fram den här helt underbara tjeckiska 70-talsspelet 'Človeče, Nezlob Se' (älskar bilden), som är helt enkelt, Fia med knuff fast med något andra regler och eftersom vi inte kan komma överens spelar vi en gång med hans regler och en gång med mina. I sann demokratisk anda.

Ensamhet

Ibland, bland alla papper och Excel-program, timplaner och möten, så kan jag tappa bort kärnan i min drivkraft att jobba med människor. Men då är det alltid nånting som händer som påminner mej.

Någon kanske kommer till kontoret och receptionisten ringer upp till mitt skrivbord, ursäktar sej för att de vet att jag nog är upptagen men att jo, ja, det verkar ganska viktigt, den här personen vill verkligen prata med mej. Så jag kommer ner och denna människa har en enda fråga, att bara byta några ord, jo det här med blommor på begravningen, går det för sej med en vanlig bukett eller måste det vara en krans? Jojo, det går för sej säger jag. Jaha tack jo det var bara det jag undrade. Och jag tänker att om man inte har någon annan att fråga, ingen mamma eller pappa eller syster eller bror eller vän utan åker hela vägen till kontoret för att fråga mej, då är man ensam. Och om så alla de där numrena i Excelfyrkanterna stämmer aldrig så väl, så är det just svaret på den där frågan, som är det allra viktigaste.

Någon är kanske sjuk och behöver hjälp. Den som får sjukhusets frågor om vårdplaner och framtiden, det är inte personens familj eller vänner eller släkt, utan det är jag. För det finns ingen annan. Då är man också ensam. Så många äldre människor som jag träffat med förståndshandikapp som haft en nästan otänkbart omänsklig uppväxt. Det snuddas lite vid detta i det här lilla klippet:



Hur kan man hjälpa nu?

Och alla dessa snirkliga gångar där makten bor som jag har kikat in i, fragment av kunskap om det stora maskineriet som jag aldrig kan dela fullt ut, det äter sej ibland in i mej som en giftig orm, eller lägger sej på mina skuldror som ett tungt ok. Jag tänker att om så det enda lilla jag gör som verkligt hjälper, utanför den spelplan där regler alltid till viss del måste följas och där alla har sin egen agenda, är att kunna vara någon som man kan komma till och fråga en helt enkel, vardaglig fråga, så kanske det räcker. Fast samtidigt undrar jag om jag skulle kunna göra någonting själv, som en outsider, någonting som kunde hjälpa lite mer. Men vad det skulle vara, det kommer jag aldrig fram till.

Värkande skuldror kan iallafall lindras av min nya leksak från Argos. På något sätt ska man ju lyckas få energi till nästa dag igen.

Att tänka eller inte tänka, det är frågan

Om man 'inte är en tänkare', funderar jag, vad är man då? Särskilt om man jobbar i ideologiernas värld och slänger sej med citat som 'åt var och en efter förmåga, åt var och en efter behov', utan att vara en tänkare, hur tänker man då?

Vi åker inte bara dit för Allsången heller!

Om jag skulle kunna bli lockad att flytta tillbaka till Sverige, ja det skulle vara om jag blev erbjuden att jobba med det här gänget:



Nästa tisdag börjar dokumentärserien om Glada Hudik - teatern! Och vill nån höra sången kan man klicka här.

Svt, Svt

En regnig kväll som denna har jag helt fördjupat mej i Svts programutbud på nätet och tittat på allt som går att titta på, till den grad att jag sett partiledarutfrågningarna i de engelska och arabiska versionerna också, vilket var ganska roligt. Och så blev jag naturligtvis glad när jag såg att en helt ny serie har startat, I Anneli - första avsnittet går redan att titta på. Och verkar mycket lovande!



Här är ditt liv med charmiga Kjell Bergkvist var inte heller dumt. Och är det någon som har svårt att somna så kan ni titta på Duellen med Mona och Fredrik.

Och ikväll blir det äntligen Elfte Timmen igen!

Sheffield-shopping

Igår kväll kom svärfar på besök och eftersom det dessutom var hans födelsedag gick jag ut och handlade extra god Marks & Spencer-mat. Det var en synnerligen trevlig dag på stan - jag började med en Starbucks-mocca utan att känna mej det minsta som Ulla Skoog, istället försökte båda butiksbiträdena övertala mej att ha vispgrädde i för att man inte ska vara snål mot sej själv på en lördag. På apoteket är mina recept redan förberedda och apotekaren frågar artigt hur min man mår, och säger att det gör ingenting alls att jag har glömt mitt ID-kort. Från Clarks får jag ett sms om att mina turkosa skor har kommit och de står i en liten låda med mitt namn på och väntar. Butiksbiträdet är så genuint glad att de är så populära att man måste beställa dom och att det är roligt med färg-glada skor, dessutom heter sorten 'Funny Dream' och bara det är ju underbart menar hon. Jag köper även de här lite mer jobb-anpassade skorna som ändå har lite lagom karaktär. Och innan Marks & Spencer kan jag bara inte låta bli att kika in en liten stund på Lush, och inom fem sekunder har en förtjusande tvål- och badbollsgalen ung man, säkert bara 17 år, börjat prata med mej medan jag misstänksamt stirrar på något dallrigt som kallas shower-jelly. Han är så exalterad att ögonen bara lyser på honom, han hämtar allehanda baljor med både varmt och kallt vatten, han plaskar och demonstrerar och sträcker fram den ena efter den andra tvålen så att jag ska känna hur de doftar, han berättar o hur den kemiska processen går till, vilken som är hans egen favorit och att man om man vill kan frysa shower-jellyn. Jag känner mej så uppiggad av hans entusiasm att jag utöver mina obligatoriska badbollar köper en liten bit blå citrondoftande gele. Och han riktigt skuttar till kassan, och så packar han ner allt i små, små paket, fast jag säger att det inte behövs, men det är viktigt att vara noga säger han, så att lukterna inte blandas. Bara som ren njutning går jag in på Boots och tittar på alla ögonskuggor som finns och väljer till slut en skimrande höst-lila ton. Och sen, sen går jag till Marks & Spencer. Maken ringer på mobilen och undrar vart jag är, jag skulle ju bara köpa en tårta och en present till ikväll, och jag svarar att jag minsann är på Marks & Spencers och väljer så noga att det tar lång tid. Efter att ha valt ut en fin skorta till svärfar och en blus till mej själv i min älsklingsfärg teal, hittat en söt tårta och en ask schweitzisk choklad så betalar jag, och butiksbiträdet som tar för givet att jag köper presenter till min man böjer sej fram och viskar - jo du den här chokladen, den hoppas jag att du äter upp själv, för karlar, dom ska man inte skämma bort för mycket! det är ett råd från mej. Detta får mej att le medan jag tar spårvagnen hem och ställer mej och lagar hel ugnsgrillad kyckling med smörslungad sparris, champinjon- och löksås och miniatyrpotatis. Och min bortängtan är förunderligt borta när jag tänker på hur fantastiskt mycket jag tycker om Sheffield.